Tänk vad kul det är att skriva bara jag kommer igång och har tid och möjlighet. Jag blir så inspirerad av att läsa alla kommentarer av er som berättar att ni börjat läsa om från första numret och att ni avser läsa alla 46. Det skulle jag också vilja göra. Just nu vill jag berätta hur det var när vi startade tidningen ur mitt perspektiv. Vad tror ni om det? Jag gör ett försök.
LCHF-rörelsen har alltid varit väldigt diffus eftersom det inte finns någon organisation bakom – det finns inget startdatum. Lågkolhydratkost har funnits sen 80-talet och det togs många steg framåt genom olika personer Calle Carlsson, läkare i Österäng, Bo Zackrisson via tidningen Medikament, Lars Wilssons bok Välfärdens ohälsa. Långt före min tid, så jag lämnar det. Vissa boktitlar fladdrade förbi mig, men jag behövde ju fibrer för magen, så jag tog inte in budskapet då.
Strax efter 2000 startades en intressegrupp på Passagen, dvs en mailinglista som hette Kolhydratiker (vi som blir sjuka av kolhydrater) där kom jag med i början av 2005 via inbjudan av grundaren Berit som tyckte jag behövde något alternativ till det forum där hon hittade mig. Jag hade då upptäckt att jag mådde dåligt av vissa kolhydrater (potatis och ris var de första jag tog bort). Med på listan fanns Sten Sture Skaldeman. Han lärde mig grunderna i det som senare blev LCHF. Sten Stures första bok Ät dig ner i vikt kom innan sommaren 2005. Senare samma sommar kom Lars-Erik Litsfeldts första bok Fettskrämd ut helt oberoende av Sten Sture. Lika oberoende började Annika Dahlqvist blogga. Hon var läkaren som gick ut offentligt med kritik mot kostetablissemanget. Jag startade Kolhydrater iFokus 2006, ett samtalsforum på internet, där medlemsantalet ökade snabbt (det landade på 20 000) och där alla som ville kunde ställa frågor och få hjälp. Allt det här hände långt innan Facebook och alla andras böcker och bloggar kom.
Bo Zakrisson började arrangera Konferenser om Mat och hälsa med Lars-Erik, Sten Sture och Annika m fl som föreläsare. Dagarna blev snabbt fulltecknade genom tips på Annikas blogg och att jag skrev på Kolhydrater iFokus. Under de konferenserna träffade vi pionjärer varandra och blev vänner. Även om Internet är bra till mycket så överträffar det inte mänskliga möten. Vårt hem blev en oas för Annika Dahlqvist under många Stockholmsbesök. Vi erbjöd både rekreation och studio åt SVT’s intervjuer.
2009 var året då Annika Dahlqvist frågade Bo Zackrisson om det inte var dags för en tidning. LCHF var fastställt som begrepp och namnet LCHF-magasinet var ganska givet. Bosse var rutinerad journalist och redaktör, han kontaktade Sten Sture Skaldeman som också hade ett förflutet i tidningsvärlden och mig som administratör.
Under den här tiden bodde Sten Sture Skaldeman i ett hus hos Calle Carlsson i Österäng. Dit åkte vi i juni 2009 för att diskutera möjligheterna att starta en tidning. Där hade jag nyligen varit som patient och nu fick jag chansen att träffa Calle privat. Det var en givande resa och vi bestämde oss att gå vidare med tidningsprojektet.
I september samma år träffades Bosse, Sten Sture och jag för att starta handelsbolaget Munsö Media med tidningen LCHF-magasinet som affärsidé. Munsö kommer från min bostadsort och att PRV inte godkände LCHF-magasinet som tillräckligt ”unikt” trots att vi redan hade utgivningsbevis för det namnet.
Mitt uppdrag efter det, var att snickra ihop något för administrationen. Jag tittade på färdiga program och insåg hur kostsamma de var, förutom att vi blev låsta i deras lösningar. Istället gjorde jag en enkel hemsida (omodern redan från start) som hade en enda uppgift, att samla in namn och adress på våra prenumeranter, samt producera etiketter för de brev om inbetalning jag avsåg att posta. Ursprungstanken var att alla tidningar skulle postas från tryckeriet. Så blev det inte…
Senare under hösten arrangerade Bosse en föreläsningsdag på Åsö gymnasium. Där presenterade han tidningsplanerna och jag samlade in ca 150 prenumeranter innan de ens sett att vi producerat en tidning och så var vi igång. På kvällen den dagen satt jag vid datorn och jobbade med anmälningsformuläret och använde de här anmälningarna jag fått som testdata. Plötsligt insåg jag att det kom in fler prenumeranter än jag hunnit registrera. Jag fattade ingenting, det kändes magiskt. Jag fick snabbt förklaringen. Andreas Eenfeldt som visste om att vi var på gång hade testat vår webadress (som inte var släppt då) och kommit rakt in i min sluttestmiljö och han ville väl ha ett Scoop till Kostdoktorn så han skrev ett inlägg och la ut länken. Det gick bra, jag var klar och gjorde bara ett sluttest i skarp miljö. Det blev flera hundra redan första kvällen. Succé
Ryktet om tidningen spred sig snabbt och innan vi postade den första tidningen till tryck i mars 2010 och därmed drog på oss kostnader, hade vi drygt 3000 betalande prenumeranter som startkapital. Jag vill så här i efterhand återigen framföra mitt varma tack till er som gjorde den här resan möjlig.
Ni som var med redan då får gärna kommentera, så jag får tacka er mer personligt, ni som vågade köpa grisen i säcken.
Vid tangentbordet:
Margareta Lundström
Administratör, LCHF-magasinet
Du som hittat hit utan att ha läst LCHF-magasinet är välkommen till vår Webshop.
Där kan du beställa olika läs-ikapp-paket.
Tack, det här blir ju jättekul med spaning bakåt i tiden.
Jag sitter nu med första numret 1-2010 med bild på en leende Annika. Några år innan 2010 hade jag ingen aning om att det fanns så mycket bra böcker om kost och hälsa som baksidan visar. Första boken jag läste var nog Fettskrämd av Lars Erik Litsfeldt. Den blev ett uppvaknande. Wilssons Välfärdens ohälsa kom sen.
Ja visst är det kul och du är en stor del av inspirationen med din aldrig sinande entusiasm. Jag kanske ska ta fram 2010-1 och börja skriva minnen om den också?
Jag har köpt tidningen sen första numret, sparat alla tidningar.
Läser om dessa då o då.
Saknar att tidningen inte utges mer,
Tack för allt arbete ni lagt ner och all inspiration vi fått under åren.